Norra Småland 2019

 

 

 Medlemsresan till norra Småland den 17–19 maj 2019 startade på Fredensborgs herrgård, med årsmöte och middag på fredagskvällen

 

Herrgården ligger vackert belägen vid sjön Gissen en mil söder om Vimmerby. Den byggdes av brukspatron Tillberg år 1875, men ägs sedan 1912 av Svenska Järnvägsmännens semesterhemsförening. Under åren har det gjorts flera renoveringar och på 1980-talet tillkom konferensanläggningen. 1945 användes Fredensborg som flyktingförläggning för estniska flyktingar. Bland dessa fanns flera duktiga snickare som blev grunden för den båttillverkning som Storebro Bruk då startade, och som fortfarande pågår.


Lördag morgon hämtades vi 35 resenärer, och vår reseledare Lena Törnqvist, med buss till Mariannelund och Filmbyns sprillans nya lokaler. Två guider visade oss runt i spännande inspelningsmiljöer och studiobyggen från de klassiska Astrid Lindgren-barnfilmerna. Utställningen har många interaktiva inslag och vi fick prova att sjunga till filmmusik, klä ut oss, skapa egna mobilfilmer och försöka svara rätt på filmquiz mm.

 

Nästa stopp blev Norra Kvill och den tusenåriga Rumskullaeken. Den anses vara det äldsta och största trädet vi har i Sverige, med en omkrets på 13 meter. Eken är numera helt ihålig och mår inte särskilt bra. Vi kunde se att endast ett fåtal grenar bar löv. Men mäktig är den fortsatt och nog kan man höra historiens vingslag, eller åtminstone minnas den spektakulära sexscenen ur filmen Jag är nyfiken gul som spelades in här.

 

Tidersrums kyrka i södra Östergötland är en av landets äldsta träkyrkor. Den uppfördes runt 1260 och ligger på en gammal offerplats. Vi beundrade triumfkrucifixet från 1300-talet, men inte den berömda Sankt Olofskulpturen från 1300-talet som dessvärre blev stulen på 1990-talet.
Därefter gick färden till Smedstorps dubbelgård. Gården som byggdes redan i mitten av 1500-talet blev en så kallad dubbelgård på 1700-talet då två bröder ärvde den. Mangården består av två bostadshus och runt gårdsplanen finns dubbel uppsättning av bodar och fähus. Sådana här dubbelgårdar var vanliga just i dessa trakter, och 1953 köpte Östergötlands museum de välbevarade byggnaderna.

 

På allt smalare vägar slingrade sig vår buss fram till Kalvefalls gård, ett naturnära vandrarhem vid vägs ände i Ydre socken. Här bjöds vi på en rejäl småländsk lunch med isterband och ostkaka.
Eftermiddagen tillbringade vi i Eksjö, en av Europas bäst bevarade trästäder. Platsen finns omnämnd redan på 1300-talet som tingsplats, men 1443 fick man sina stadsrättigheter. Den ursprungliga staden brändes ner 1598 av befolkningen i samband med ett danskt fälttåg. Den nya staden byggdes upp en halv kilometer därifrån, men drabbades av en förödande brand i mitten av 1800-talet. Så sent som 2015 brann åter ett av de kulturminnesmärkta trähusen upp.

Söndag morgon tog bussen oss rakt in i norra Smålands djupa skogar och Skurugata, en ravin som mycket väl kan ha inspirerat Astrid Lindgren till miljöerna i Ronja rövardotter. Några valde att ta sig upp på Skuruhatt och beundra den milsvida utsikten, andra antog utmaningen med den äventyrliga vandringen genom ravinen.
Men alla kände vi oss lika förtjänta av den goda lunch vi sedan serverades på hembygdsgården Albert Engströmsgården i Hult.

 

Ett av hembygdsgårdens hus är det stationshus som var Albert Engströms föräldrahem. Albert föddes i Bäckefall i Lönneberga 1869, men familjen flyttade till Hult där fadern Lars började vid järnvägen 1878. Han och mamma Antigonia önskade att Albert skulle bli präst och han skickades till Uppsala för att studera. Där träffade han Anders Zorn och Carl Larsson och snart började han istället på Valands konstskola. Och man kan väl utan överdrift säga att han blev framgångsrik i sitt yrke. Han satt både i Svenska Akademien och Konstakademien, och efterlämnade ca 50 000 teckningar och 35 böcker.

 

Astrid Lindgren var släkt med Albert (hennes farmor var kusin med hans mor) har berättat så här:
När jag var liten och späd hörde jag ibland min farmor tala om en gosse som hette Albert. När Albert var liten, sa farmor, då var han snäll och rar och ”frågade ätter biblen å profetera”, men nu sen han blev vuxen ”ritade han bare en hoper fule gubber”. Farmor tyckte synd om sin kusin Gonny som hade misslyckats så kapitalt med sin son.