Astrid Lindgren och Per-Martin Hamberg
Astrid Lindgren-sällskapet, 2015
Redan i Vimmerby på 1920-talet var Astrid Ericsson en flitig biobesökare, ett intresse som höll i sig livet ut. Astrid Ericsson blev småningom Astrid Lindgren och bosatte sig i Stockholm, det blev världskrig och hon fick ett beredskapsarbete där hon träffade en ung akademiker, Per-Martin Hamberg, som delade hennes filmintresse. Tillsammans beslöt de att pröva lyckan som filmförfattare.
De är bakgrunden till den långa filmsynopsis, När man är kär, från vintern 1942/43, som är ett av de mest oväntade – och tidigare helt okända – fynden i Lindgrens stora, efterlämnade arkiv. För första gången presenteras här texten i sin helhet.
Hambergs och Lindgrens synopsis föregås av en essä av Leif Furhammar, filmhistoriker och professor i filmvetenskap, som sätter in När man är kär i sitt sammanhang.
Var så goda – ett stycke hittills okänd filmhistoria som visar hur en sagolik karriär som filmförfattare en gång började.